Den 6:e juni är som bekant Sveriges nationaldag. Jag tillbringade en stund med sällskap i slottsparken i Vadstena. Vädret och humöret var på topp, bland barnfamiljer och djur som samlats i parken. Tillsammans avnjöt vi smörgåstårta och kaffe. Det var trevligt!

När jag ändå är inne på det här med nationaldagen så läste jag en artikel författat av journalisten Elisabet Höglund som vill skrota nationalsången. Hon stör sig uppenbart på Richard Dybecks text från 1844. Hon refererar nationalsången till Sveriges stormakttid. Hemska tanke! Nej, nu är det på tiden att vi skrotar nationalsången, menar Höglund i en artikel i Aftonbladet från förra året.


Eftersom man ändå är inne på linjen med att skrota nationalsången så kan vi väl likaväl riva äldre slott såsom Kalmar och Vadstena, gamla stan i Stockholm kan vi jämna med marken och bygga skyskrapor, riddarholmskyrkan kan bli en enda stor p-plats och en hel del annat då de också med största sannolikhet påminner pk-journalister om den svenska stormaktstiden. Det här med med midsommar och små grodorna är ju töntigt enligt Mona Sahlin, så kan man väl likaväl ta bort den röda dagen under midsommarhelgen från kalendern och låta svenskarna arbeta och dra in skatt till det mångkulturella paradiset Sverige!

Ärligt talat, jag blir så trött på dessa självutnämnda proffstyckare. Tongångarna känns så tydligt igen från början av 1990-talet då gruppen Nordman låg på topplistorna och anklagades för rasism just för att de heter NORDMAN! Ultima Thule-hysterin i pressen inte att förglömma. Eller som den inte så riktigt funtade journalisten som ville byta ut nationalsången mot Ulf Lundells "öppna landskap". Han fick sedermera förklara sig i pressen eftersom han retat upp rätt många svenskar genom sin korkade artikel.




Sköt om Er!